Svenskans sammanskrivning får vissa uttryck att se helt omöjliga ut.

När en teriantrop får upplevelsen att hans/hennes sinnen fungerar annorlunda, kanske genom att undmedvetet fokusera på ett sinne mer än ett annat, så kan det kallas för ”sensory shift” eller något liknande. Ofta är de sammankopplade med mentala skiften, eller något annat.

För ”normala människor” så kan man jämföra det med att man fokuserar mycket mer på doften av mat när man är hungrig, än t ex ljud. Hjärnan är lite lat, och tenderar att tona ned en upplevelse i förmån för en annan.  För en teriantrop kan det vara att man som stjärnnosmullvad är mer fokuserad på känsel än syn, eller som varg är mer fokuserad på hörsel och luktsinne ibland. Det är inget magiskt över det, även om vissa får för sig att de har ”fantastiska varulvskrafter” eller något. Det handlar om hur hjärnan prioriterar.

Vad ska man kalla det på svenska? Sinnesskifte? Perceptionsskifte? Förslag?

Annonser

Dagens Nyheter skriver om ett intressant forskningsprojekt. Deltagarna får sitta med en högerarm i gummi bredvid sin riktiga arm, och genom att peta på båda armarna samtidigt så kan man lura hjärnan att uppfatta gummiarmen som tillhörande kroppen. T ex att handsvetten ökar i den riktiga högerhanden när det ser ut som den av gummi kommer att skadas.

Vi blev förvånade över resultaten. Man har trott att människan har en medfödd bild av att ha två armar, två ben och ett huvud. Det finns till och med särskilda områden i hjärnan för upplevelsen av dessa kroppsdelar, säger hjärnforskaren Henrik Ehrsson vid Karolinska institutet, som leder forskningen, till Dagens Nyheter.

 

Man hoppas på att resultaten ska kunna ge hopp till folk med proteser, människor som råkat ut för stroke osv. DN skriver om hur frågan om ”jaget” kommer att bli allt hetare.

Många (men inte alla) teriantroper upplever fantomlemmar. Känslan av att ha en kroppsdel som inte finns där. Det kan handla om vingar, svans, näbb eller någon annan kroppsdel. Det kan också handla om att man uppfattar en redan existerande kroppsdel på ett annat sätt. Till exempel känna en annan form på tänderna, händer/tassar, öron osv. I Schweiz gjordes det en studie på kvinna som upplevde en osynlig, tredje arm. Där reagerade hennes hjärna som om hon faktiskt hade en tredje arm. Det vill säga, hennes motoriska centra i hjärnan aktiverades när hon rörde på armen och så vidare.

Forskningen som är gjord för att besvara grundläggande frågor om identitet och kropp kan hjälpa teriantroper att förstå sitt tillstånd. Men skulle inte det även kunna fungera åt andra hållet? Om man någonsin vill ha tag på försökspersoner som känner fantomlemmar, så är nog ett teriantropiforum ett bra ställen att börja på.

Om fantomlemmar och ”phantom shifts”

Terminology Survery

Det här en undersökning om vilka ord och termer som är de mesta använda och omtyckta bland teriantroper för att beskriva sina upplevelser. Det tar inte lång tid att fylla i, så gör det gärna!

Teriantropi används här i betydelsen ”fenomenet när en människa starkt identifierar sig med ett djur, så pass att den personen hävdar sig vara ett djur till själ/mentalitet”, eller något åt det hållet. Det finns dock andra betydelser av ordet.

1. Förvandling mellan människa och djur (så som varulvar, hamnskiftare etc)
2. Avbildning av mellanting av människa och djur (t ex har de egyptiska gudarna kallats ”teriantropiska”)

Här handlar det dock om människor som är övertygade om att något inuti dem, tankemönster, ande, mentalitet eller vad det nu är, egentligen tillhör en annan art. Teriantroper / Therians uttrycker de på olika sätt, alla är vi ju ändå individer. Men det handlar inte om fysiskt förvandling. Utan om en inre identifikation, som ofta visar sig teriantropers personlighet, vanor och instinkter.

Bara så att vi har det klarlagt. 🙂

Det är ofta en lättnad för teriantroper att höra om att de inte är ensamma om sina känslor. Den lättnaden kan sätta igång en mängd känslor, förhoppning, nyfikenhet… Varje gång jag läser en ny introduktion på werelist som börjar med ”Jag trodde jag var den enda!” så blir jag så glad.

Alla vet att ensamhet är något jobbigt. Människor söker sig naturligt till gemenskap. Inte bara människor heller. Flockdjur i allmänhet är dragna till sällskap. En del av idén bakom bloggandet på både den här och systerbloggen är att hjälpa andra i samma situation. Att nå dem som tror att de är ensamma om att känna sig som ett annat djur, de som tror att de är galna, att ingen kommer tro dem. Det här inlägget är för er. Så jag listar nu sökord jag tror någon som letar efter andra ”djurmänniskor” skulle leta efter.

Djursjäl, riktiga varulvar, djurlik människa, djurmänniska, trans, lykantropi, ailurantropi, totem, djurform, djurmentalitet, reinkarnation från djur, instinkter, cynanthropy, therianthropy, therianism, otherkin, artdysmorfi, osynlig svans.

 

Jag vet hur svårt det var att hitta rätt. Jag letade efter ”riktiga varulvar” och allt möjligt annat. Jag tror det är nyttigt att få utlopp för känslan av att vara ett djur inuti, att få diskutera. Vi vet redan att andra grupper som känner sig utsatta (t ex hbt-ungdomar) har högre självmordsrisk, vi vet redan att människor som blir sedda som galna och inte får något stöd till sist kan bli det. Så säga vad man vill om internet, om hur det låter alla möjliga knäppskallar försärka varandras fantasier … men ibland är det precis det som behövs. För att våga prata ute i verkliga världen, kan den virtuella fungera som ett stöd.

Inom vissa andra sammanhang är det naturligt att diskutera detta med att berätta något om sig själv. T ex inom HBT-kretsar, eftersom de flesta antar att någon är hetero tills motsatsen är bevisad. Fördelen som de kan ha är att de flesta numera vet ungefär vad ord som ”gay”, ”homosexuell”, ”bi”, ”transsexuell” eller ”genderbender” betyder. Men när det gäller teriantropi kan man inte bara slänga ur sig ”jag är teriantrop” och få de överstökat på samma sätt som ”jag är lesbisk”.

Innan man börjar berätta om teriantropi finns vissa frågor som man behöver tänka igenom:

  1. Vad är fördelarna med att berätta?
  2. Vad finns det för nackdelar?
  3. Kan jag förutsäga hur personen kommer att reagera?
  4. Hur ska jag gå till väga?

 

1. De eventuella fördelarna är förstås individuella, men här är några tankar:  lättnaden över att få dela med sig, minskat behov av att dölja djuriska beteenden, ärlighet, få någon att bolla känslor och tankar med, få en vän att känna en bättre.

2. Ibland finns det nackdelar, speciellt om man berättar för fel person. Exempel kan vara: personen tror att man är galen, ryktesbildning, elaka skämt, osäkerhet.

3. Det bästa är såklart att man känner personen man ska dela med sig av. Ibland kan ens egen nervositet och osäkerhet få en att tro att folk kommer reagera negativt, fastän man vet att det inte är kompatibelt med deras personlighet. Ibland kan man vara så otålig på att få prata med någon om allt man känner, att man inte tänker på att personen ifråga kanske är opålitlig. Ett tips för den teriantrop som är sugen på att få prata av sig är att ”komma ut” först inför en person som man känner väl, som är vänlig och öppensinnad. Är personen redan negativt inställd till andra avvikelser, så som homosexualitet, andra religioner eller livsstilar, så är chansen mindre att hen kommer förstå sig på teriantropi.

4. Hur man ska formulera sig beror mycket på vem du pratar med. Men några bra tumregler är att inte göra det till en stor grej, och att använda egna ord man är bevkäm med. Dvs, gör det inte som om du hade cancer. ”Mamma, sätt dig här, jag har något viktigt att berätta”. Beskriv hur du känner, beskriv hur det påverkar ditt liv. Använd inte svårtolkade internet-baserade termer som konteriantrop, m-shift eller Howl.

Personligen är jag ganska öppen med min teriantropi. Många i min närhet känner till det, mer eller mindre. Jag har gjort misstag, berättat till fel personer eller uttryckt mig klumpigt (”jag är en varulv” rekommenderas inte). Men jag har även fått en massa vargmjukisar och -smycken, haha. Kanske på grund av mina erfarenheter inom hbt-rörelsen, så tänker jag också som de ofta gör: för varje person som kommer ut, så blir det lättare för nästa. Men kanske måste man ännu mer känna efter i ens omgivning vad som går an. Precis som att det knappast är rekommenderat att vara öppet gay i Zimbabwe, så kanske man inte ska prata om teriantropi bland fundamentalistiska kristna eller djurplågare.

Länktips: Werewolves, Witches and Archetypes, Oh My! En över tio år gammal text om att komma ut, men fortfarande aktuell.

Från olika teriantroper kommer olika idéer om vad som skulle orsaka fenomenet. Här presenterar jag grunddragen i flera, även de jag själv tycker är ganska underliga.Viktigt att komma ihåg är att många blandar flera teorier, och en hel del bryr sig inte alls om att fundera om orsakerna.

Andliga teorier
Reinkarnation – Teriantropen levde sitt förra liv som djur, och minnena finns kvar i själen.

Själ i fel kropp – Vid själens skapelse är den skapad för en viss sorts organism. Något har gjort att själen hamnat i fel kropp från första början. Ungefär som ovan alltså, fast utan idén om återfödelse och flera liv efter varandra.

Naturliga schamaner – Teriantroper är födda med en naturlig talang för schamanism. Deras djurtyp är den astrala kropp som lämpar sig bäst för personen i själsresor. Framför allt diskuterat hos teriantroper som även utövar schamanism.

Neurologiska och psykologiska teorier
Prägling – Om ett barn utsätts i tidig ålder för djur, finns en viss risk för att de identifierar sig extremt starkt med det djuret, eller en vild variant av det djuret. Detta skulle då tänkas ha att göra med instinkten för ungar att prägla sig på den art som omger dem, ungefär som att nykläckta fågelungar kan se människor som ”föräldar” ifall det är människor som tar hand om den från början av livet.

Coping – identifikationen med ett djur växer fram som en psykologisk hanteringsmekanism, antingen medvetet eller undermedvetet, för att hantera jobbiga känslor, stress etc. Om denna hanteringsmekanism används ofta, kan det bli en konstant del av personligheten.

Neurologisk störning – En medfödd skillnad i hjärnans eller nervernas uppbyggnad ger vissa beteende- och känslomässiga skillnader gentemot neurotyper. Dessa beteendeskillnader vill teriantropen förklara för sig själv, och hittar då ett djur med liknande beteenden att identifiera sig med. Denna neurologiska egenhet skulle kunna ha en genetisk komponent. Denna och ovanstående psykologiska förklaringar verkar bli mer och mer populära.

Mild lykantropi – Det finns en ovanlig psykisk sjukdom som kallas klinisk lykantropi, som ofta har sin grund i schizofreni. Den drabbade tror sig förvandlas fysiskt till ett djur, ofta med beteendeändringar. Enligt denna teori skulle teriantropi vara en mildare och mer funktionell variant av samma psykiska störning. Få vill nog däremot se sig själva som ”sjuka”, och därför är det inte populärt att göra jämförelsen.

Det finns säkert fler. Med det här är en introduktion till hur teriantroper på internet försöker hitta förklaringar till sina känslor och beteenden. Med tanke på att forskarna fortfarande inte funnit någon tydlig orsak till transsexualism eller många neuropsykatriska störningar, så kommer svaret på även denna fråga att dröja länge.

/ Susitar

Jag har läst en del om transsexuella på sistone, och fått en slags större inblick i transfrågor. Jag har också sett hur transfober argumenterar. Många av deras argument känner jag igen från när folk stör sig på teriantroper och otherkin. Nu vet jag också att transpersoner sällan vill bli förknippade med konstiga människor som identifierar sig som annat än människa. Men låt oss bara gå igenom argumenten.

Trans Therian
Man är född som antingen man eller kvinna, och du borde acceptera det. Du är född som människa, inget annat, och borde acceptera det.
Du behöver inte byta kön bara för att bryta ur din medfödda könsroll. Du behöver inte låtsas vara ett annat djur för att vara lite djurisk.
Om det nu är medfött och naturligt att vara transsexuell, hur kommer det sig att det finns långt fler MtF än FtM? Om det nu är medfött och naturligt att vara teriantrop, hur kommer det sig att finns långt fler vargar och tigrar än exempelvis grodor och fiskar?
Du är bara pervers. Du är bara tokig.
Konstigt att ni verkar öka i antal, är det inte bara en trend? Konstigt att ni verkar öka i antal, är det inte bara en trend?
Om de där personerna verkligen är kvinnor i manskropp, varför måste de då träna sig i att verka kvinnliga? Borde inte det komma av sig självt, om de talar sanning? Om du verkligen är delvis varg, hur kommer det sig att du lever i ett hus och skriver på ett tangentbord?

Vissa av frågorna är intressanta, men finns inget svar på. Andra kommentarer visar ofta på att man inte förstått vad det handlar om, helt enkelt. Det finns en såklart en stor skillnad i frågor som handlar om kön och frågor som handlar om art. Men att folk i grunden använder samma sorts tänkande, oavsett vad det är för slags ”onaturligheter” som diskuteras, är något som man kan lägga märke till.

/ Susitar

Nu ska jag poängtera att det inte finns någon forskning på teriantropi överhuvudtaget, och därmed kan inte min teori styrkas på något sätt. Det är vanligt att många funderar på varför de känner på detta vis, och de möjliga förklaringarna varierar mycket. Vissa tenderar att se det på ett andligt sätt, pratar om reinkarnation eller själar. Andra pratar om psykologi, neurologi, kultur eller genetik. Antagligen finns det många olika orsaker till varför någon blir teriantrop. Det är nog också där vi måste hitta ett svar, ifall vi vill få ett svar på varför vissa arter är överrepresenterade bland teriantroper (hund- och kattdjur främst).

Min egna teori har två ”ben”: medfödda egenskaper och tidig uppväxt. I mina egna upplevelser, samt historier från andra, så tycker jag mig se en viss likhet mellan teriantropi och vissa neurologiska funktionshinder. Att ha svårt att förstå sig på andra människor och använda mänskligt kroppspråk är något som är vanligt vid olika former av autism, t ex. Wolf VanZandt har flera gånger hävdat sig se ett samband mellan vissa egenskaper, så som spadelformade tänder, dyslexi, autoimmuna sjukdomar och teriantropi. Nu baserar sig antagligen hans iakttagelser på anekdotiska bevis, men ifall det stämmer så pekar det på att teriantropi skulle kunna vara ärftligt. Även neurologiska funktionshinder har en ärftlig komponent, även om det är komplext och forskningen fortfarande pågår.

Så då skulle möjligen vissa födas med en benägenhet att bli teriantroper. Men något i deras uppväxt aktiverar det, för annars skulle vi nog se många fler. Antagligen så är det även ur uppväxten som teriotypen (djursidan) kommer ifrån. Det är nu som man kan höra talas om teriantroper som efter lång betänketid och efterforskning upptäckt att deras beteenden bäst matchar ett djur de innan inte hört talas om. Från en psykologisk ståndpunkt skulle dessa beteenden kunna komma ifrån deras undermedvetnas uppfattning om ett ”generellt djur”, som senare visar sig vara väldigt likt ett riktigt djur. Men det finns, som sagt, ingen statistik och ingen vetenskap att förlita sig på än. Personligen så vet jag inte varför jag identifierar mig med vargar. Jag är inte uppvuxen bland hundar, vilket mitt favoritdjur är har varierat mycket under uppväxten och jag blev intresserad av varulvsfilmer först efter att jag lagt märke till mitt ”vargiska” beteende. Men ifall teriantropi delvis handlar om en undermedveten identifikation med djuret under tidiga år, skulle det förklara varför t ex insektsteriantroper är så ovanliga, och varför jag aldrig träffat på någon som identifierat sig som tagghuding. Ett djur som är någorlunda lik människan (däggdjur, fåglar, reptiler) är lättare för vår hjärna att ta till sig, så att säga. En tagghuding har ju inte ens ett ansikte, varför det skulle bli svårt att bilda ett sådant psykologiskt band.

Det är ju lätt att navelskåda och försöka fundera sig fram. Men helst skulle jag vilja att en utomstående, som kan vara mer neutral, skulle ta sig en ordentlig titt på det här.’

// Susitar

Ofta när man försöker förklara hur det känns att någonstans inuti, någonstans i ens mentalitet, så finns något annat än människa, så tror folk att det är något man medvetet valt. Man har tittat på en lista med djur, och velat vara ett modigt lejon eller en stark björn och sedan… blivit det. Bara för att vara ”speciell”. Visst finns det människor som härmar djur för att de har fått för sig något sådant. Visst finns de som tycker att varulvar är så coola, att de gärna vill lära sig att vara en.

Men som GestaltZe beskriver i en väldigt bra text , så är inte teriantropi ett val. Lika lite som Aspergers syndrom, blyghet eller ens familj är ens val. Vem skulle välja att inte känna sig hemma med sin kropp, att få sämre förståelse för andra människor? Visst kan vargar vara söta, visst kan man respektera ett sådant djur. Men hur charmigt är det med att urinmarkera eller fälla vinterpälsen, egentligen? Oftast sätter det mänskliga sina band på teriantropen. Man kan medvetet välja att leva ut sin andra sida på ett mer acceptabelt sätt, för att inte senare göra det mindre acceptabla bara för att ens instinkt är för stark. Gå på tå eller ta en lång promenad, istället för sniffa på hundskit och yla högt. Det är avvägningar man får göra för sin psykiska och sociala hälsas skull. Det finns t o m en hel tråd om socialt oacceptabla beteeenden på Werelist: ”The Unglamorous Side of Therianthropy”.

Sen att finns det en föreställning att folk alltid ”väljer” sitt favoritdjur eller något annat coolt som deras djursida. Oftast när man frågar så kommer det fram andra saker. Ifall det hade varit möjligt att välja, så skulle jag nog tagit räv eller katt. De är mycket sötare och jag skulle inte gått omvägen via varulvsmyter för att förstå mig själv.

Men precis som med många andra personlighetsdrag, finns det för- och nackdelar. Det viktigaste är väl att acceptera sig själv?

Annonser